En sur nisse

Det är så skönt att ha min store nisse hemma igen. Det var ingen lätt match att hämta honom från dagis och det blev en hel del sura miner och tjafs. Efter några timmar började jag se min riktiga lille Samuel komma fram igen.
Det är alltid såhär, det slår aldrig fel. Ibland känns det som att vi får börja från noll igen varje gång han kommer hem efter att ha varit hos pappa. Vad är det egentligen som händer därborta?
Jag önskar ibland att jag var en liten mus som kunde följa med Samuel och se vad som händer. Samuel berättar själv aldrig något, han är som en mussla när det gäller besöken hos pappa. I de fallen han har berättat något så är det i gåtor mer eller mindre som är svåra att tyda.
Ibland känns det som att"han" kanske tutar i Samuel saker om oss som inte alls stämmer. Hur rätt är detta mot Samuel? Han är fyra år gammal och älskar både sin mamma och pappa och nu Thomas och lillebror. Han ska inte behöva välja, fast att man ibland önskar att han bara bodde hemma hos oss och inte alls hos pappa.

Så för oss är onsdagar dag 1 som blir bättre och bättre för varje dag men som tills nästa onsdag har raserats åter igen...

Samuel kommer att förstå bättre ju äldre han blir, men tills dess kommer vi att ha detta över oss, det känns som att det inte finns så mycket man kan göra, eller finns de det?

En sur nisse