16 augusti 2011

Sent...

Ja, jag borde väl gå och lägga mig egentligen, men har lite för mycket tankar i huvudet just nu så jag sitter hellre uppe lite till än att ligga och grubbla i sängen.

Tiden bara rullar på, sommar blev helt plötsligt höst och det regnar stup i kvarten. Jag som inte har några ordentliga regnkläder! Har ju dessutom börjat cykla fram och tillbaka till jobb, vilket är väldigt uppfriskande, men inte när regnet vräker ner dock!

Lucas kryper fram i vrålfart på golvet och han är lyckligare än någonsin att han får vara med och utforska världen på ett helt annat stadium nu. Han ställer sig snabbt upp mot soffan, tvbänken, spisen... Ja allt som går helt enkelt. Det är nog bara en tidsfråga innan de första stegen kommer, så mycket vilja som den lille krabaten har.

Om ungefär en vecka är det dags för hans första födelsedag. Tänk att tiden har gått så snabbt, obegripligt.
Vår lille fine Lucas =)

Provar bil på ÖB =)

Min andre pojk tänker jag mycket på just nu. Vi har tyvärr det väldigt svårt med honom... Kan ju inte vara så lätt för honom att hoppa mellan två olika familjer där fostran också är helt olika. Saknar honom, han är hos sin pappa nu, men kommer hem imorgon. Då börjar kallabaliken igen. Vi får starta om på ruta ett som på varje onsdag. Jag tror snart att jag får vända mig till någon mer kunnig inom detta igen innan det går för långt. Det känns som att jag inte har något kvar att säga eller göra, jag känner att jag inte vet hur jag ska bete mig i denna situation utan lite hjälp...

Älskar dig min fine Samuel

På väg till förskolan =)


Nä, nu har jag nog fått ut en del ur huvudet, så nu kan jag nog gå och lägga mig utan att grubbla för mycket.

Godnatt och sov gott!

4 kommentarer:

  1. Hejsan!
    Det är svårt det där med två boenden och olika uppfostran. Oliver min äldsta är 9 år nu och vi har varit skjilda sedan han var 1,5år. Nu har ju vi haft andra problem som Thomas säkert kan berätta om. men det där med uppfostran och få börja om på nytt var gång han kom hem till mig igen, det känner jag igen. DEt är jobbigt och man känner att man inte räcker till.Jag tror... att om man den dagen som barnet kommer hem försöker ha en lugn dag, myskväll eller liknande så att det blir en bra start, så kommer dom in i det rätta direkt ( om du förstår vad jag menar? )Vi hade det dock såhär upp till han var... ca 6 år. Sen började han skolan, blev mer självständig och började ta sig till kompisar själv osv..... Kan inte ge några direkta tips, men försök bara ta kontroll över situationen på ett bra och positivt sätt. Vill du dela tankar och dela med dig mer om det "jobbiga" så maila gärna om du vill. ann-sofie81@telia.com Oliver var inget lät barn att uppfostra... och jag hade mina knep ;) Stor kram till dig.
    Ps....Köp ett regnställ, det är guld värt ;)

    SvaraRadera
  2. Många kramar och tankar från mig! <3

    SvaraRadera
  3. Tack Ann-Sofie för visat stöd och för att det får mig att känna att man faktiskt inte är ensam om detta =S. Det tär på en och det ända man vill är att ens barn ska må bra... Det som är bra är att nu är det sista året på förskolan och det är viktigt att Sami är med hela veckor så att länken till skolan och det sociala blir bra. Det är det vi vill också... Svårt när sami är hos sin pappa måndag till onsdag och inte direkt blir uppmuntrad till att gå till förskolan, det är ju jobbigt vet du... Aja.. Hoppas detta året kan få lite mer rutiner. Tack igen =)

    SvaraRadera
  4. Tack Marie för dina kramar och tankar =) Hoppas du kämpar dig lätt igenom sista tiden nu innan lilla tösen kommer =)
    Kram!

    SvaraRadera