Powered By Blogger

11 januari 2011

En mindre bra dag

Ibland är det så att man känner sig nere. Man vet inte riktigt varför utan det är bara en känsla. Idag har det varit en sådan dag, allt har känts tråkigt. Det är som att vardagarna flyter samman, man vet inte riktigt vad det är för dag och så gråa och trista...

Egentligen borde jag vara fylld med lycka som får vara hemma och mysa med min lille nisse varje dag, och det är jag väl det med, men orolig själ som jag är så känns det som att det inte räcker till alltid. Jag behöver komma ut, se mig omkring och jag trivs med att få vara bland folk och ja, jag längtar faktiskt efter att få börja jobba igen.
Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat och vill vara med dem så mycket jag kan, men ibland känns det som att tiden rinner iväg... Sen när jag väl befinner mig på jobb igen så kommer jag säkert att längta hem och vilja vara med mina små kids, men så är det ju.

Jag oroar mig för framtiden. Kommer jag att få mer jobb på Lundbergs? Kommer jag att vilja utbilda mig mer och i så fall till vad?

Sen oroar jag mig över min kropp också. Töntigt kanske enligt många men så känner jag. Efter att ha fått två fina ungar så är kroppen inte sig längre lik. Med alla skönhetsoperationer som finns i dagens samhälle så hade jag lätt kunnat göra en del för att få se nått så när ut som jag gjorde innan, men för det krävs pengar och just nu finns inte pengar för det, kanske aldrig.

Fick mitt årsbesked från CSN också idag, inte det roligaste att titta igenom... Det är bara till att punga upp med pengarna, inte mer med det... =(

Hoppas på en bättre dag imorgon, då kommer Sami hem från sin pappa. Hoppas, hoppas, hoppas...

1 kommentar:

  1. Jag förstår PRECIS hur du känner det både med jobb, kroppen och med " tråkiga dagar"
    jag fick ju en son precis innan er . ( det är jag som Thomas skrivit en del med i början ) har ju oxå barn sedan innan och känner inte igen min kropp heller. Men... låt tiden gå lite. Jag har precis börjat träna lite smått hemma och försöker äta bra. jag bantar inte för det skulle jag aldrig klara. Men försöker undvika dom där farliga sakerna.
    Dagarna här känns oxå tråkiga. Älskar ju oxå mina två pojkar. men man måste ¨få vara något annat än mamma oxå. Så....
    Nu har jag börjat ta mig till solariet lite då och då. Min sambo är pappaledig på fredagar så vi e båda hemma då. Så jag får sovmorgon och en dag för mig själv medans min stora kille är i skolan.
    Känner du inte så många med barn så får du gärna höra av dig så kan vi träffas ;) Thomas vet ju vem jag e så jag e inte farlig :)
    Hoppas du snart känner dig piggare igen. / Ann-Sofie

    SvaraRadera